Jag vet INGEN som skulle säga till en person som har gått upp i vikt "men GUD var du har blivit FET!".
Däremot har jag märkt att jag vet några som inte har några som helst problem med att säga till en person med min kroppsform och som har gett sig den på att få bort sockermagen "men GUD vad du har blivit MAGER!".
Jag vet inte riktigt varför man använder det ordet. Enligt mig så finns det inte många magra personer över huvud taget.
Säger man mager när man menar smal? Och varför säger man inte bara smal? Vill man få viktnedgången att låta negativ istället för positiv?
För mig är MAGER ett skällsord och jag skulle aldrig drömma om att kalla någon för det!
Så gör mig, och alla andra med min pojkaktigt raka kroppsform som har varit spinkiga hela sin uppväxt (och kanske har blivit retade för det), en tjänst och kalla oss inte för MAGRA. Risken är stor att du sårar någon - eller åker på en propp!
Jodå, det kan vissa säga. Min farmor sa till mig förra sommaren: "Du har lagt på dig ser jag". Grrrrr!
SvaraRaderaJag kommenterar aldrig folk utseende (till personen alltså).
Nämen fy. Inte kul! :(
RaderaDet jag ser är någon som fått muskler, grymt snyggt!
SvaraRaderaTack snälla! Nu gjorde du just min dag! :)
RaderaDet där är ju så typiskt såna som är avundsjuka, har jag erfarenhet av, som använder just ordet mager.
SvaraRaderaKänner igen dig från en annan blogg jag besökte förut. Jag är nyfiken på ditt sockerberoende. Har du bemästrat det eller måste du kämpa varje dag? Själv har jag kommit en bit på väg men känner att det är ganska trist att behöva avstå från en fika t ex om man som vi nu är på semester. Hur gör du vid sådana tillfällen?
Om du vill svara så gör det gärna på min blogg för annars kan det vara lätt att jag missar att gå tillbaka.
Ha en bra dag
//bara anna
annacecar.blogspot.com
Hej Anna!
RaderaSå kul att du tittar in!
Jag skriver ett svar i din blogg. :)
Kram Linda
Hej! Hittade hit av en slump och fastnade för budskapet. När jag kom till detta inlägg började jag nästan gråta. Gamla känslor kom upp till ytan. Har varit tunn så länge jag kan minnas och har ofta blivit kommenterad för det. Värsta ordet var just mager. Om folk hade vetat hur mycket det sårat! Kämpade att gå upp i vikt. Innan jag fick mina barn, för 19 resp. 16 år sedan låg mitt BMI på "undervikt" till mina 176 cm. Jag åt allt och tränade normalt men min kropp var "petite" men med långa ben :)
SvaraRaderaNu i mogen ålder har jag äntligen fått lite former men jag är missnöjd över att ha ett sockerbehov. Grundlades säkert från när inte ett gram kom på kroppen vad jag än åt. Ska försöka få bukt med detta, kanske med hjälp och peppning genom din blogg.
Med vänlig hälsning, Tina
Hej Tina och hjärtligt välkommen hit!
RaderaDet låter som att du förstår precis vad jag ville säga med detta inlägg.
Jag och en av mina bästa vänner var i samma situation som du. För mig pendlade det sen åt andra hållet redan i tonåren.
Sockerberoendet är något som många av oss kämpar med. Och något som alla mår bra av att få bukt med.
Hoppas att du kommer tillbaka!
Kram Linda